Flugfiske

HISTORIEN OM DENNA FISK FINNS NEDERST PÅ SIDAN
KARITJÄRN
SLAGNÄSFORSEN
In med Linus i het luften direkt vila på dagtid och fisket kväll och natt, ha ha.

SKÄPPTRÄSKÅN
Jajemen, ni ser inte fel, jag är åter vid min favorit å, Skäppträskån.
Så nu ska Linus för första gången på allvar prova strömfiske med flugspöt, men skulle inte förvåna mig om han inte plockat med sig spinn utrustningen då han gillar den typen av fiske mest och då gäddfisket. och Skäppträskån har fin gädda och abborre så det fisket kan ge bra resultat.

SKÄPPTRÄSKÅN
Kan summera kvällen med succé, både stort och smått är på hugget, matfisk blev det 2 denna kväll. Dock ingen öring som kom med hem.
SKÄPPTRÄSKÅN
En liten lagom å med bra fiske efter framför allt harr, det finns en del öring också, vill man så finns det både fin gädda och abborre att fiska i selen.
LAGGTRÄSK

Vädret är riktigt bra, sjön ligger stilla men inga direkta vak varken syns eller hörs någonstans, ni kanske undrar hur man kan höra sånt som inte syns, men här är det så lugnt och tyst så man kan höra sin egen puls. Men tystnaden bryts emellan åt av det djurliv som finns runt omkring sjön. Fisket är trögt provar streamer fiske en längre stund men inget, torrt verkar meningslöst då de ändå inte är på vak humör heller. Jag får mig en härlig lugn natur upplevelse som belöning denna afton.
HAVSÖRINGSFISKE
HAVSÖRINGSFISKE
HAVSÖRINGSFISKE
HAVSÖRINGSFISKE
HAVSÖRINGSFISKE
HAVSÖRINGPREMIÄR
Har med åren runt denna idyll på Lönås hittat mer och mer vatten att fiska i, med en radie på ca 5 mil så har man mängder med fina vatten som är värda att besöka. Kan rada upp några av dem så som: Laggträsk, Vindeln med Laxselet, Gargån, Malån och Skäppträskån bara för att nämna några.
Skäppträskån har för mig de senaste 5 åren blivit lite av mitt favoritvatten, där jag har spenderat många timmar på kvällar och nätter. En liten å ca 10-15 m bred, med lagom blandning av sel och fors och med lagom avstånd dem emellan, vilket gör att du under din vandring utmed ån har ett varierat fiske, helt enkelt ett trivsamt område. Kan väl inte påstå att jag har lärt mig ån helt, men minst en sträcka som jag flitigt besöker har jag nu fått bra koll på vart det står fisk.
Men denna natt, natten emellan 27/7-28/7 -2010 så hände det som är varje flugfiskares dröm, en härlig fin brunöring på 3960 gram och 76 cm lång tar min egenhändigt knutna fluga precis vid den forsnacke där man så många gånger i fantasin sett denna fisk stiga upp emot flugan och försiktigt sörpla isig den, för att sedan ha en lång härlig stund tillsammans, där det är frågan om vem som ska gå vinnande ur kampen. Men kvällen den 27/7 började så här: jag och min fiskekompis Peter med sambon Jeanette åkte till en sträcka på ån där vi inte fiskat så ofta. Vädret var fint, Skäppträskån höll ett högt vattenstånd då det regnat mycket på våren och försommaren i området, så förutsättningarna var goda för ett bra fiske då det verkade vara bra fart på kläckningarna också, vi får en hel del smått, men de stora håller sig undan.
Det börjar närma sig skymning och jag lyckas få en fin harr i en av forsarna.
Nu slår klockan 23:00 och vi börjar dra oss emot bilarna, för att avsluta kvällens fiske. Vi hade tagit varsina bilar så när vi kommer till bilen så förmedlar jag till de andra att jag stannar till vid den vanliga forsen och ger den en chans också innan mörkret lagt sig helt, då vi ändå passerar denna plats på vägen. De andra bestämmer att det får vara bra för ikväll så de åker hela vägen hem.
Nu är kl ca 23:30 selet ligger spegelblankt, inget vak i sikte, bestämmer mig för att fiska med en streamer, och börjar på forsnacken för att sedan fiska forsen som är ca100 m, hinner med 3 kast som inte ger nått går ett par meter nedströms och lägger flugan tvärs ån låter den dragga strax under ytan bara ett par meter från nacken då mitt i den starkaste strömmen blir det ett tungt drag i flugan, i min iver så kommer mothugget lite snabbt och det lättar direkt i linan ett stort vak bakom flugan förmedlar att denna fisk är stor.
För att få ner pulsen och låta fisken komma på plats igen så vilar jag några minuter, knäna behövde det, hur ska jag få honom till att ta igen? Hade han fått känningar av kroken? Ska jag byta tafs då denna fisk är något större än vad min 0,18 tafs kanske tål? då det är en stor risk för att om han nu tar igen så går han kanske ner i forsen och då blir det inte lätt, många tankar på kort tid.
Samlar mig igen, gör inga förändringar, kastet måste ju bli exakt igen, lite diagonalt nedåt men ändå över till andra sidan för att sedan låta strömmen dra in flugan i området för det tidigare hugget, tänk att ett kast och en sådan drift kan kännas som en evighet men tar bara i verkligheten några sekunder. Nu är det bara en halv meter kvar ungefär, då kommer det igen ett tungt drag i flugan, tiondelar av väntan en stor ring på ytan, han vänder, känner honom fortfarande i andra ändan, nu kommer mothugget, och nu svarar det i andra ändan med tunga knyckar så börjar en kamp emot mig och honom, forsen nedanför och ett mörker som nu lagt sig nästan helt. Var är mina vänner nu? Hade vart kul att få dela denna stund med dem, men framför allt fått assistans om inte annat med håvningen.
Selet är djupt och kanten har ingen strand så vadning nu är inget att ge sig in på, men ska jag lyckas hålla denna best ovan forsen? Få han kvar i selet det är ju frågan? Känner direkt att om denna fisk hamnar i håven så har jag fått en riktig trofé fisk.
Tankarna är många de första sekunderarna som sagt, hade jag verkligen gjort rätt som behöll min tafs?
Jag har tur till en början då fisken tar en lugn simtur uppströms från forsnacken, men jag vågar ju inte ta in honom för hårt med tanke på tafsen.
Lyckas efter ca 10 min få honom över på min sida av ån men han stannar på meterns avstånd från kanten, så där lagom så att håva var inte att tänka på, försöker tvinga in honom men han bestämmer allt just nu. Då som en blixt från ingenstans bara han bestämmer sig för att gå tillbaka dit där han stod innan när han tog flugan, men jag var ju livrädd för att han ville ner i forsen! så när färden gick ner emot nacken så höll jag emot så mycket man bara vågade för att grejerna skulle hålla, jag lyckades, eller så var det han? Men ner i forsen gick det inte utan nu stod han åter och knyckte tungt ute i den starkaste strömmen strax ovanför nacken.
Okej? Nu då? Vi hamnade i nått moment 22 läge och ingen ville ge sig, hur länge ska vi stå så här då?
Det hade ju nu blivit ny dag och allt. Jag lyckas få honom närmare mig decimeter efter decimeter, för att åter förlora när han väl vill gå tillbaka, så här håller vi på ett tag, vem ska tröttna först? Jag börjar få kramp i höger armen nu i alla fall.
Nu börjar jag vinna mer och mer mark på honom och han är åter bara någon meter utanför där jag står, försöker nu få honom lite mer uppströms tar fram håven från ryggen och tar ett sista steg intill kanten och går ner på huk, nu ska det håvas, men vart är han? Det mörka vattnet, hans mörka färg och inget ljus ute nu får man gå på känslan för att veta var man har honom, får ner håven bakom honom, släpper lite på trycket i spöet han glider neråt, håven förs framåt verkar bli succé direkt, men han får ny kraft och rusar nu snabbt ut ur håven och direkt över till andra sidan ån men dock inte neråt utan han håller sig i selet.
Ytterligare en kamp på ca 5-10 min tar vid igen innan vi får samma läge igen. Med samma taktik inför håvningen så lyckas denna håvning bättre och nu ligger han fint i håven 5 m från strömmen, som i trans sprang jag bara rätt in emot skogen när jag hade honom i håven.
Ingen kamera, ingen blixt på mobilen, sådana fiskar ska väl inte ätas utan få gå kvar? Nu brottades man med dessa tankar, men beslutet blev att han fick följa med mig hem. Kan av många upplevas som fruktansvärt, och har förståelse för det också.
Men det här måste ju delas med någon, hur gör man när kl är runt kl 01:00? Men va f-n. kompisen bor ju på vägen hem och det va ju inte mer än en timme sedan vi lämnade varandra så de har väl inte somnat? Börjar med sms, ingen respons, ytterligare ett sms, tar ett kort ändå med mobilen och skickar även det.
Strax ringer det och det är en sömndrucken röst i andra ändan som undrar om jag ramlat i eller? Frågar då om han har lust att se en fin öring och kanske slänga iväg några foton. Svaret blev: ”Kan det vänta tills morgonen”? ”Mmm, kanske men du vill nog se detta”, ”Okej, sväng förbi då”.
Döm om hans förvåning när han såg denna fina fisk, ”Fick du verkligen den i ån?”